Stol

Sedia 1  -  How to assemble your chair from Ville Tanttu on Vimeo.

Blaaah, ryser av obehag inför Elin Kling <3 H&M släppet som nyligen varit. Fokus på 100% shopping, hantverket, och det unika i plaggen är lika med noll. Noll, ingenting. Tomma skall att fylla tomma själar med tycks det. Vart finns det personliga uttrycket? Viljan att inte vara likgiltig, ett får ur flocken?

Man kan tala om tryggheten i det, att vi svenskar är fega, och att även de som vill "sticka ut" egentligen följer någon slags "sticka ut"-model. Det blir tamt, trist och tråkigt. Och jag blir mer och mer sugen på att rita och skapa mitt eget! (gör det då...)

Alfapet

Alfapet har alltid varit ett guilty pleasure för mig. Vissa tycker det är torrt och tråkigt, andra gillar spelet, att klura på roliga ord, spara på bokstäver för att skriva något snuskigt som ger mycket poäng. Jag har också någon slags romantisk fantasi kring ett alfapet-spel, med 1, 2, 3 flaskor vin, kvinnligt sällskap, musik på en låg nivå och en livlig diskussion huruvida ett visst ord är giltigt eller ej.

Till slut ger jag med mig, hon är fantastisk och alfapet inte ett dödligt allvar.

...

Såg precis Sofia Coppolas "Lost in Translation" för andra gången i livet, och går ur den med en stor blandning känslor. Dels var den inte alls som jag mindes den, faktum är att jag inte kom ihåg mer av filmen än att Scarlett sitter i ett fönster och blickar över Tokyo sen jag såg den sist.

Filmen i sig innefattar en massa saker, känslan av alienation, utanförskap, men också att hitta kärlek på otippade platser. Den påminner mig om egna känslor som man haft när man rest, ensam, stundom i sällskap. Framför allt är det scenerna då de två karaktärerna kring var historia filmen utspelar sig, då de är ensamma på sina respektive rum, som jag känner igen mig. Ett ljust rymligt rum i Tokyo är förvisso inte en dödsliten skrubb utan fönster i Bangkok. Men känslorna är samma. En stor stad utanför, du, själv, en i mängden. Massa att se å göra, men ingen att dela upplevelsen med.

Filmen får mig att vilja resa igen, solo. Men den påminner samtidigt om ett gnagande hål av relation som gör sig påmint att fyllas, eller stimuleras. Och det blir nog till Tokyo nästa gång efter att ha sett filmen några 4 år sen senast.

Wednesday

Unfair Systems and the World is Twisted.

Persistence is Omnipotent!

Logga

Logga som jag gjort för Långsamhetspartiet tillsammans med Zackarias. Briefen var att skapa ett fiktivt parti/ eller ta ett existerande och ge dem en grafisk profil, samt en kampanj i minst 1 enhet. Vi gjorde både reklamfilm och affischer, samt planer för långsamma aktioner längst E4an...

Här är loggan: